Är det någonting jag verkligen värdesätter högre än allt i den här skeva världen så är det min familj. Skulle det någonsin hända något med någon av mina syskon skulle jag göra ALLT för att hjälpa dom. Det är därför det gör så ont i mig av att läsa dessa inlägg från min yngsta syster och att dessutom höra från min mamma att de häromdagen fick åka hem från ett kalas för att hon såg hur dåligt syster mådde.

Jag får ont i hela kroppen och hjärtat när jag läser om hur hon får sitta ensam i matsalen och kriga för att hitta en klasskompis på lektionerna. Jag vet hur det känns och jag skulle hellre dö än gå igenom den tiden i skolan igen...
Hade jag vetat detta tidigare hade jag tagit bilen fort som skottet och åkt till Trollbodaskolan bara för att sitta bredvid henne när hon äter eller på lektionen samtidigt vet jag att det inte alls blir bättre, snarare värre.
Hon har aldrig haft det här problemet förut, hon har alltid haft en hel drös med vänner runt omkring sig och det skrämmer mig att ett helt umgänge kan vända sig emot en kamrat på det här sättet. Varför?


Det är väldigt blandade känslor just nu.
Jag känner mig hjälplös när jag sitter i Bro och inte kan göra något.
Jag är förbannad över att tjejor kan vara såna fittor rakt ut sagt.
Jag känner mig ledsen för min systers skull.
Jag känner uppsakttning gentemot de få vänner som ställer upp för Malin i vått och torrt. Jag vet hur mycket hon värdesätter och behöver det just nu.

Straight from the heart! /C