Jag var hemma med Charlie måndag och tisdag för sen hade det gått 48 timmar sen sista kräkis, om inte mer. Så i onsdags sa Aston redan på morgonen att han hade ont i magen men eftersom han kan säga det lite då och då för att få lite uppmärksamhet eller bara om det är en fis i kläm så la jag ingen större vikt på det utan vi fixade iordning oss och åkte till förskolan. Aston hoppade in som vanligt och jag åkte mot jobbet, jag kom inte så långt dock.

Jag fick vända för min fina lilla Aston hade kräkts över sin teckning som han precis hade blivit klar med. han skulle ju ge teckningen till mig och jag tror att det var det som han tyckte var värst för det är det första han berättar varje gång han ska berätta om den här traumatiska händelsen.

Detta hände igår morse och han har inte haft ett symtom sen dess. Inte trött, inte ont i magen, inget konstigt bajsamde och inget kräks. Hans aptit har varit bättre än va den brukar och även energin så imorgon bitti har det gått 48 timmar men vi tar såklart den extradagen för allas skull.

 

Jag och F har klarat oss än så länge och dagarna hemma själv med två marodörer är nästan värre än en vecka på jobbet.